Hennes sista andetag

* Han ser på sin systers blodfyllda bleka ansikte. Var det han som orsakat det? Det scharlakansröda blodet
rinner ner för hennes kinder medan hon hysteriskt kippar efter andan. Det finns inget syre – ingen luft.
Han flyttar pilen från hennes ansikte, men det gör ingenting bättre. Ett hjärtskärande skrik kommer ut från
hennes mun och såret blir allt större och djupare. Hon stapplar baklänges och faller till marken med en hård duns,
likblek i ansiktet. Nej, tänker Jonathan. Det är mitt fel, allt är mitt fel … Hennes andetag blir allt lugnare, tystare,
och hennes ögon stelnar till utan det minsta tecken på liv. Hennes lugna andetag, det enda som gav Jonathan hopp
om att kunna ändra på saker och ting, upphör existera. En tystnad hänger tungt i luften.
”NEJ!” skriker han. ”Tove! Vakna, vakna!”
Det är försent. Hon är redan borta. Borta i en annan värld för alltid, och han kan inte göra någonting åt saken.
Inget skulle ge honom sin syster tillbaka. *

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s